Tankar och infall.


lördag 8 januari 2011

2011. Nytt år. Nya möjligheter.

Så sitter jag då här framför datorn för att äntligen få till en liten blogg om hur livet går.

Jag vet inte riktigt vad som hände när jag kom hem från Vidar. När jag var där var jag så sugen på att dela med mig av vad som hände. Skrivklådan forsade genom fingrarna och jag längtade efter att få rejäl tid att umgås med tangentbordet.  Väl hemkommen var det fullständigt omöjligt att samla ihop ord för att förklara vad de tre veckorna gjorde i mig. Jag har fortfarande inte den rätta känslan att beskriva det så det får anstå, åtminstone en tid framöver.

Snart-ska-den-dansas-ut! När jag kom hem till min verklighet igen var redan första advent förbi och julen kom fortare än jag fattade. Julen byttes till nyår och genast var treddondagen här. Nu har vi sopat bort spåren efter alla helger och vardagen nalkas. 

Nyårsdukning

 

Jag tycker att advent är en härlig tid, jag gillar att julpynta och tycker att det är härligt att fira in ett nytt år. Men nu är jag mätt på helger och firande för en ganska lång tid, det är ett som är säkert. På måndag återgår ordningen till den normala och jag har en massa vardagar för mig själv.

Det ska bli underbart!

Det beror inte på att jag inte gillar min familj, utan på att jag behöver ha det tyst omkring mig större delen av dagen för att kunna fungera någorlunda väl. Jag ser fram emot tysta dagar. Jag ser fram emot att kunna tänka en tanke klart, utan att bli avbruten av oplanerade ljud. Jag ser fram emot att kunna koncentrera mig, fri från ständigt pågående ljud som  tar min hjärna i anspråk.

När jag skriver detta inser jag hur knäpp jag egentligen verkar. Man kan tro att jag helst vore en ensam eremit i en jordhåla långt från all ära och redlighet. Det är inte riktigt sant. Jag tycker om att finnas i ett socialt sammanhang och jag tycker om att umgås med andra människor. Samvaro med andra är viktigt för mig, men jag klarar inte av för mycket i taget. Här gäller det att gilla läget och anpassa sig efter sina resurser. Nu har jag under lång tid bara gjort sådant som sitter i ryggmärgen. Städat, lagat mat, diskat och sedan slappat i görligaste mån. Så har jag stickat sockor och vantar, för då behöver jag inte tänka i någon större omfattning.  

Nu längtar jag efter att ta itu med min kreativa sida! Jag är så sugen på att skära tyger och skapa stora vackra lapptäcken. Jag är sugen på att gå igenom skåp och lådor för att se om jag kan leva utan något av allt det som vi har undanstoppat. Rensa och slänga är inte min bästa gren, men jag är sugen på att försöka. Jag brukar få sådana anfall med jämna mellanrum och nu pockar det alltså på igen. Sådana aktiviteter är inte tänkbara om jag inte har tiden för mig själv. Det är mycket tänkande och många svåra beslut att ta om man ska rensa! Hujedamig vad knäpp man kan vara!

 Ån-Hen-i-fruset-tillstånd.

Mitt nya år har jag inlett med Skaldemans “GI-NOLL”-diet. Jag ska bara äta fett och protein en tid framöver för att se om jag står pall för det och lyckas göra mig av med ett stort antal överflödskilon. Den gode mannen hävdar att man inte kan bli fet av att äta fett. Det är nämligen så att det är insulin som slår på fettlagringssystemet hävdar han, och insulin frigörs i kroppen så fort man sväljer en kolhydrat. Låter man bli kolhydrater så knaprar kroppen av fettlagret mellan måltiderna och man förlorar sin överflödiga isolering. Tänk om det är så enkelt! Värt att pröva är det definitivt, säger jag som har bantat bort drygt tjugo kilo vid två olika tillfällen. Då räknade jag kalorier, mätte och vägde som en besatt. Nu äter jag fett och protein när jag är hungrig och bryr mig inte ett endaste dugg om kaloriräkning och liknande. Jag antar att jag kommer att dela med mig av eventuell framgång. Om det är alldeles tyst på viktfronten så beror det på att Skaldeman är en lögnare!

Är det någon som vågar sätta en peng på att jag kommer att lyckas?

Kanske den nya sedeln “tvåhundring”?

Två hundar kronor.

Två hundar kronor – bilden har jag snott på nätet. I love that kind of humor!

Ta hand om er därute i Sveriges avlånga och snöiga land.

Här ösregnar det idag och är snorhalt. –Det är gott att ha ett hem att vara i!

KraM.

15 kommentarer:

  1. Skoj att se dig igen...ta den tid du behöver...du vet ju var vi finns allihop :) Japp har flera jag känner som kört den dieten och den funkar faktiskt...även om det låter märkligt. Lycka till.
    Ha en god fortsättning på det nya året kära du..kramen är innerlig.

    SvaraRadera
  2. Vännen min! Här var du igen..så trevligt! : ) Tänk att jag tycker så inte att du är det minstaste knäpp i dina resonemang om ensamhet - jag är helt med dig där! Jag kan av högst egen erfarenhet förstå vad du menar..det finns knappt något utrymme alls för min hjärna av verkligen få "vara ifred" för att komma tillbaka här hemma. Man kan säga att det är mindre vilsamt att vara sjukskriven samtidigt som sambon sin, om man vill vara diplomatisk.. Vi gör det bästa av det hela och det funkar på vissa plan helt ok. Men jag är i stort behov av att få vara själv och ifred för att få tillgång till mitt inre lugn - och min kreativitet! Jag skulle absolut behöva egna ensamma dagar..precis som du uttrycker! I bästa fall börjar sambon arbetspröva den 1 februari och jag kan få lite mer utrymme innan min egen karusell av "återanpassning" skall dra igång framåt mars. I need it bad så Håll tummen.. ; )

    Skaldeman står även i min kökshylla och jag finner många tips och råd i hans bok. Har gjort cole slaw och hans gräddsås tex. Samt en hel del av recepten. För våran del har vi bara gott att säga om att äta så här - det känns att min kropp mår bättre redan efter någon vecka, dvs. just där jag är nu.. ; ) Vi började ju om i måndags efter en kolhydratstinn december. Något som verkligen kändes i kroppen, inte bara på vågen utan i leder/humör/svullnad osv. Det här funkar bättre för mig, att skippa kolhydraterna i så stor omfattning som möjligt.

    Å nu får du en BAMSEKRAM av mig innan jag kryper tillbaka upp i läshörnan med min bok.. <3

    SvaraRadera
  3. Ahhh! Där var du ju! ;-) Förstår dina tankar om ensamhet och att umgås, känner ju på det sättet själv. Och städa och röja har jag alltid haft svårt om jag inte varit ensam hemma. Hejar på dig och tror på dig vad gäller dieten, det skulle jag minsann behöva ge mig i kast med själv.
    Kram! <3

    SvaraRadera
  4. känner igen mig…man tänker så bra i ensamheten och maten med fett och proteiner gör att man på ett förunderligt sätt må¨r bättre fast jag är en sån där tragisk sockerbitsätare till kaffet vilket stör hela skiten.
    Ska ta mig i kragen och inse att man ska inte lura sig själv och sen vara frågande till varför dieten inte funkar:)) kram på dig lilla solstråle och jag har inte alls svårt att förstå varför det är svårt att sammanfatta Vidar-vistelsen. Jag är rätt lik … KRAM KRAM

    SvaraRadera
  5. Å nu ser jag det är ju här jag brukar vara ju :-) Kommenterade på den andra. Oj vad jag rör :-(
    Kramen hjärtat från en virrpanna.

    SvaraRadera
  6. Hej Marita!!!

    Så roligt du svarade på min blogg. Har 2 bloggar wordpress och bloggo.nu. Men ska korta ner och bara ha wordpress så småningom. Det var så himlans roligt att börja blogga igen. Men mycket nytt att lära sig. Och Marita jag har läst din blogg och jag tycker inte du ä knäpp vi är lika på många sätt.

    Kram från Inger på bloggen

    SvaraRadera
  7. Heeeej!
    Tack för att du gav vinken, annars hade jag nog kommit hit alldeles alldeles för sent! Roligt att läsa dina skriverier igen OCH titta på dina otroliga nya bilder! Hade du sådär festligt hemma hos dej? Fy tusan va fint!
    Förstår dej mycket väl, det du skriver, och nån knäppis är du då rakt inte. Tvärtom så verkar du ta tag i och prioritera det d u tycker skall göras. Lycka till med alltihopa!
    /mariannE
    ps: har, utan att följa nån speciell diet slutat äta pasta, ris, potatis, bröd och i möjligaste mån allt med socker i av mej självt för ett halvår sedan ungefär. Man rasar ju inte i vikt men dfet känns liksom 'sakta men säkert'.
    Älskar Keso och äter det var dag istället smaksatt med olika kryddor var gång.
    Syrran började LCHF för nån månad sedan och tycker det är toppen, helst när det gäller blodfetter men också viktnedgång. Men ska du verkligen ner 20 kilo ??????? Då försvinner du ju !!! Visserligen har jag inte sett dej mer än på bild men d ä r ser du inte överviktig ut ju!
    Själv ska jag ner 6 kilo till och hålla mej där. Sen är jag nöjd! Har sakta gått ner från 82 kg till nu 68 men tycker det har pendlat dessa vinterveckor när man inte kan komma sej ut heller.
    Tror att Daglig 'rörelse' oavsett om det är promenader eller kroppsarbete, spelar stor roll.
    Man måste röra på sej också och svårt att göra det ute när det är så halkigt och dant.
    Som sagt; Lycka till med allt , är med dej i tanken!
    /mariannE

    SvaraRadera
  8. Välkommen tillbaka till blogglivet.
    Vad glad jag blev att se att du har börjat lite igen.
    Jag tror på dig
    Du fixar allt som du företar dig så du fixar vikten denna gången också.
    Det är jag helt säker på.
    LYCKA till med de nya lapptäckena.
    Jag har varit på Modeknappen femtielva gånger sen vi var där. Jag har väl stickat 8 par Lovikavantar och nu skall jag dit igen för det är två till som vill ha.
    Kramizzzzzz

    SvaraRadera
  9. Hej Marita!
    Kunde inte skrivit det bättre själv..asså det om att behöva lite ensamhet och vardag.
    Är helt handlingsförlamad efter så lång tid med alla hemma på våra stackars 62 kvadrat.
    Tror långt ifrån man är någon eremit eller enstöring pga det.
    Himla skoj att du skriver igen,jag hade oxå sådana planer,men det är som förgjort, så länge vi går här o lullar allihop.
    Längtar så vansinnigt efter en vanlig vecka..och lite SOLSKEN:)
    Har läst på ang. din mat-metod och den TROR JAG MYCKET PÅ.
    Lycka Till,det kommer att gå vägen!
    Kramen är som alltid...innerlig

    SvaraRadera
  10. Allt man upplever och tror sig vilja skriva om vill inte alltid bli nedskrivet. Det är bara att acceptera för att tvinga fram det brukar inte fungera.

    Att behöva vara ensam och längta till vardag och ordning då hemmet blir tomt så man får tänka ifred är ett normalt tillstånd hos mig och inget jag skäms för. Jullov och sommarlov passar inte mig alls och nu ser jag fram emot att jobba på annan ort varannan vecka och vara ledig hemma de andra veckorna då de andra är på jobb och skola. Perfekt!

    Att behöva tänka mycket är ett bevis på intelligens... har jag bestämt... just nu... ;)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  11. Härligt hur du uttrycker det om egentid och tystnad, det betyder ju inte att man älskar de sina nåt mindre för det. Så viktigt att även lyssna på och uppfylla sina egna behov! Om du är knäpp pga det tycks du ha gott om medkamrater...

    Lycka till med allt, är mäkta impad av dina ambitioner!

    Kraaam!

    SvaraRadera
  12. Hej. Kul att se dej här igen.Håller med att man behöver egentid.Iof så har jag det för jämnan numera.Och det är sååå gött.
    Det där med vikten är alltid aktuellt. Men vad gör man när mat är det bästa som finns? ! Jag blir störthungrig bara jag hör ordet bantning.Och motionera är ju inte att tänka på i den här väderleken.Det skulle väl i så fall vara dina potatispåsar.*Fniss*

    Kram LISA

    SvaraRadera
  13. Du vet nog redan vad mitt förhållande är till egen tid och kontemplation,sååååå viktigt och ett absolut måste.Att ta hand om och prioritera sig själv är BRA!Jag försöker också ta tag i vikten men det får gå med små,små steg både bokstavligt och bildligt.En skadad fot hindrar just nu min favoritmetod...powerwalk! Oslagbart helt enkelt.Finns väl inget skönare än att röja och rota i skåp och lådor,dels hittar man grejer man glömt och dels är det som ett reningsbad.Får man dessutom ny inspiration= toppenbra!Jag är såååå glad att du är här igen :-) Har saknat dig ska du veta! Ta hand om och var ömsint mot dig själv vännen.Kraaam!

    SvaraRadera
  14. Man får scrolla och scrolla för att komma längst ner till kommentarsrutan pga allas kommentarer...jag var nääästan nere vid fotknölarna!!! Tack min kära...den rosa rosen är ärligt stulen från nätet och av mig beskuren...my middlename is Skatan...visst är den fin? Och härligt är det att så många samlats här:) man blir som ett spacebarn...född på nytt (jaja lite överdrivet kanske) och som vanligt blir man glad att du hälsar på :) Kräjm kräjm på dej! (svengelska)

    SvaraRadera
  15. Så himla roligt se att du är här igen. Verkar som att jag behöver kolla över min uppdateringsfunktion...
    Alltid lika trevligt eller tänkvärt att läsa det du skriver. Och bilderna är som vanligt toppen.
    Angående bantningen så vågar jag sätta pengar på att du lyckas. Under förutsättning att du undviker kolhydrator så långt det nu är möjligt vill säga.
    Jag har testat och det fungerar.
    Ha det gott vännen med alla dina tankar! Kram/SA

    SvaraRadera