Tankar och infall.


lördag 17 september 2011

Vinke vink.

Vitt-och-vatten

Sorg tar tid och sorg tar kraft. Hela sommaren lång har jag gått och värkt på nästa blogginlägg, men inte kommit till skott. Sommaren har i stort varit vänlig och vi har haft det bra på många sätt. Lite små turnéer har vi gjort och många goa dagar har vi haft.

Nu har hösten slagit klorna i Svea Rike, utan möjligheter för oss att påverka tidens gång. Hösten är min årstid och den tid på året då jag trivs allra bäst. I år dräller det av svamp i skogarna och jag hämtar kraft och mod ute i spenaten. Korgen fyller jag snabbt med kantareller och trumpetsvamp men det är egentligen bara bonus. Luften, doften och lugnet mellan de höga träden är vad jag är ute efter. För mig finns det inte bättre ställe att fylla på batterierna och få ro i sinnet. Höstpromenader i storstövlar och tjock tröja är en sann lisa för själen.   

  Vitt-1  

Min vardag har förändrats en del nu efter sommaren. Jag är tillbaka i skolans värld och nosar på hur det är att jobba. Jag arbetstränar på 25% och det låter väl som en fis i världsrymden ungefär, men jag kan tala om att det är en stor skillnad på att vara helt sjukskriven och att arbeta dessa ynkliga procent.

 

 

 

Första veckan fanns det inga elever alls på skolan utan dagarna gick åt till planering och möten, möten, möten……..      

Tröttande som tusan!

När eleverna väl anlände till sina klassrum började det kännas lite bättre. I veckan som gick hade jag mina första egna lektioner och jag måste erkänna att det var en ren fröjd att åter vara på den pedagogiska banan.

Jag älskar verkligen den delen av jobbet.

Vitt-3

Synd då att så mycket av arbetstiden går åt till så mycket annat än att undervisa och hjälpa elever att söka ny kunskap. Jag fixar bara inte att sitta på långa och oftast tröttsamma konferenser, jag fixar inte heller stora samlingar i aulor eller matsalar men jag gillar klassrumssituationen och jag ÄR en bra pedagog! Det kanske låter övermaga och kaxigt, men jag tar risken och sticker ut hakan. Får jag en snyting för det så må det vara hänt!

Vitt-2

Jag är inte dummare än att jag inser att jag inte är så attraktiv på arbetsmarknaden. Det är begripligt att andra friska, starka och raska lärare ligger betydligt bättre till när det kommer till anställning och lönefrågor. Jag får väl visa mina framfötter och göra mig oumbärlig på estetlinjernas lektioner. Det är där jag trivs gott och det är där som jag känner att jag fortfarande kan ha något att komma med.

Eftersom jag har passerat 55-årsdagen så finns det en del hjälp att få, förutom det där med arbetslivsrehabilitering. 55+jobb! Jag har räknat ut att om jag trivs riktigt bra där jag nu är så kan jag kanske utverka så mycket arbetsgivarstöd från arbetsförmedlingen att jag inte kostar så mycket att ha kvar. Man kan få mig billigt så att säga! Jag vet ännu inte om jag klarar av det här, men jag känner att det är roligt att vara tillbaka. När jag kommer hem efter mina 3,5 – 4 timmar på jobbet är jag alldeles mör i skallen.

i-svampskogen

 

Det är då skogen är så oerhört lockande. Några timmar i tystnaden känns nödvändigt och livsavgörande. Hemma blir det inte mycket gjort, men arbetet där springer inte ifrån oss.

Nu är det slut i rutan för den här gången. Det känns skönt att ha brutit tystnaden som rått här på bloggen alltför länge. Jag hoppas att det finns någon därute som kommer ihåg att jag finns här och om sanningen ska fram så har jag saknat bloggeriet! Ta gott hand om er!

KraM.