2011. Nytt år. Nya möjligheter.

Så sitter jag då här framför datorn för att äntligen få till en liten blogg om hur livet går.

Jag vet inte riktigt vad som hände när jag kom hem från Vidar. När jag var där var jag så sugen på att dela med mig av vad som hände. Skrivklådan forsade genom fingrarna och jag längtade efter att få rejäl tid att umgås med tangentbordet.  Väl hemkommen var det fullständigt omöjligt att samla ihop ord för att förklara vad de tre veckorna gjorde i mig. Jag har fortfarande inte den rätta känslan att beskriva det så det får anstå, åtminstone en tid framöver.

 När jag kom hem till min verklighet igen var redan första advent förbi och julen kom fortare än jag fattade. Julen byttes till nyår och genast var treddondagen här. Nu har vi sopat bort spåren efter alla helger och vardagen nalkas. 

 

Jag tycker att advent är en härlig tid, jag gillar att julpynta och tycker att det är härligt att fira in ett nytt år. Men nu är jag mätt på helger och firande för en ganska lång tid, det är ett som är säkert. På måndag återgår ordningen till den normala och jag har en massa vardagar för mig själv.

Det ska bli underbart!

Det beror inte på att jag inte gillar min familj, utan på att jag behöver ha det tyst omkring mig större delen av dagen för att kunna fungera någorlunda väl. Jag ser fram emot tysta dagar. Jag ser fram emot att kunna tänka en tanke klart, utan att bli avbruten av oplanerade ljud. Jag ser fram emot att kunna koncentrera mig, fri från ständigt pågående ljud som  tar min hjärna i anspråk.

När jag skriver detta inser jag hur knäpp jag egentligen verkar. Man kan tro att jag helst vore en ensam eremit i en jordhåla långt från all ära och redlighet. Det är inte riktigt sant. Jag tycker om att finnas i ett socialt sammanhang och jag tycker om att umgås med andra människor. Samvaro med andra är viktigt för mig, men jag klarar inte av för mycket i taget. Här gäller det att gilla läget och anpassa sig efter sina resurser. Nu har jag under lång tid bara gjort sådant som sitter i ryggmärgen. Städat, lagat mat, diskat och sedan slappat i görligaste mån. Så har jag stickat sockor och vantar, för då behöver jag inte tänka i någon större omfattning.  

Nu längtar jag efter att ta itu med min kreativa sida! Jag är så sugen på att skära tyger och skapa stora vackra lapptäcken. Jag är sugen på att gå igenom skåp och lådor för att se om jag kan leva utan något av allt det som vi har undanstoppat. Rensa och slänga är inte min bästa gren, men jag är sugen på att försöka. Jag brukar få sådana anfall med jämna mellanrum och nu pockar det alltså på igen. Sådana aktiviteter är inte tänkbara om jag inte har tiden för mig själv. Det är mycket tänkande och många svåra beslut att ta om man ska rensa! Hujedamig vad knäpp man kan vara!

 

Mitt nya år har jag inlett med Skaldemans “GI-NOLL”-diet. Jag ska bara äta fett och protein en tid framöver för att se om jag står pall för det och lyckas göra mig av med ett stort antal överflödskilon. Den gode mannen hävdar att man inte kan bli fet av att äta fett. Det är nämligen så att det är insulin som slår på fettlagringssystemet hävdar han, och insulin frigörs i kroppen så fort man sväljer en kolhydrat. Låter man bli kolhydrater så knaprar kroppen av fettlagret mellan måltiderna och man förlorar sin överflödiga isolering. Tänk om det är så enkelt! Värt att pröva är det definitivt, säger jag som har bantat bort drygt tjugo kilo vid två olika tillfällen. Då räknade jag kalorier, mätte och vägde som en besatt. Nu äter jag fett och protein när jag är hungrig och bryr mig inte ett endaste dugg om kaloriräkning och liknande. Jag antar att jag kommer att dela med mig av eventuell framgång. Om det är alldeles tyst på viktfronten så beror det på att Skaldeman är en lögnare!

Är det någon som vågar sätta en peng på att jag kommer att lyckas?

Kanske den nya sedeln “tvåhundring”?

Två hundar kronor – bilden har jag snott på nätet. I love that kind of humor!

Ta hand om er därute i Sveriges avlånga och snöiga land.

Här ösregnar det idag och är snorhalt. –Det är gott att ha ett hem att vara i!

KraM.