Tankar och infall.


torsdag 13 januari 2011

Lite om skratt och lite om tulpaner.

“Allt man upplever och tror sig vilja skriva om vill inte alltid bli nedskrivet”.

Så skrev vännen Anna i sin kommentar till min förra blogg.

Så vist och så sant!

 Innergården-på-Vidarklinike

När jag for iväg till Vidar hade jag inte en aning om vad det skulle innebära. Eftersom de är specialister på stressrelaterad sjukdom och enligt dem själva försöker “se människan i sin sjukdom” hade jag nog tankar på att det skulle bli en del rotande i själ och minnen. Jag vet att jag har en hel del i livet som är ogråtet. Inte obearbetat eller undanskuffat utan bara just ogråtet. En del sorg som inte har med död och förlust att göra och som därför på ett plan inte känns OK att gråta över. Svälja och gå vidare, om jag säger så.

 En-enda-droppe.

Jag tänkte att det första som kommer att hända är att jag storgrinar ett antal dagar för att sedan sakteliga kunna ta mig tillbaka till mig själv. Men Icke!! Det första som hände var att jag kom tillbaka till mitt skratt. Skrattet som börjar i tårna och som bubblar upp genom hela kroppen och fyller varenda cell med en slags champagneyra.

Jag skrattade och skrattade och skrattade.

ÄngelSå där som man bara gör när man är riktigt utan hämningar och sociala begränsningar. Vi satt i dagrummet, ett gäng medpatienter och jag, en kväll och jag råkade få håll i Marc Levengoods bok “Gamla tanter lägger inte ägg”. En bok som är fullproppad av citat från barn som funderar över livets stora frågor. Jag satt och läste och fnissade för mig själv och nyfikenheten hos tjejerna runt mig kunde inte stillas med mindre än att jag läste högt. Det hela utvecklade sig till en skrattfest utan dess like. Hela situationen var skrattbar på något sätt. Jag tyckte att det mesta i boken var så komiskt att jag skrattade högt när jag skulle läsa och jag tror att den allmäna stämningen gjorde att skrattsalvorna ekeade mellan väggarna i korridorerna. Jag misstänker att mina medsystrar skrattade mycket åt mig som tyckte att detta var så roligt att jag nästan dog. Men sådant får man ta. Stämningen var på topp och så har jag inte garvat på åtminstone fyra år. Det fanns tydligen mer oskrattat än ogråtet i mig! Jag var överraskad och glad att detta var det första som skulle upp och ut!

 

 

NyponbladTänk vad fel man kan ha ibland när man tror att man vet hur saker och ting förhåller sig. Det blev inte mycket gråtet där på kliniken – men mycket skratt blev det. Jag sänder en tanke till alla goa tjejer som deltog i denna skratt-terapi som blev en återkommande punkt om kvällarna. Otvunget och öppet för den som ville och orkade vara med.

Här hemma har min vardag börjat rulla. Jag är nu inne på min tredje ensamma dag och jag börjar få lite ordning på mina tankar. Det blir inte mycket gjort men jag har framtiden för mig – annars kan det lika gärna vara ogjort.

Maken kom hem tidigt i tisdags och undrade om jag varit iväg till Blomsterlandet som jag hade pratat om. När jag svarade nej,  föreslog han att vi skulle ta en gemensam tur in till stan. Det var ett sådant erbjudande man inte kan tacka nej till!

-Jag ska köpa en stor bukett tulpaner och låtsas att jag har fått dem av någon som tycker mycket om mig, sa jag när vi satt i bilen. –Bra! sa maken.

Jag valde två tiopack och la i kundvagnen och när jag botaniserade vidare bland krukor och blingbling tröttnade maken och bestämde sig för att vänta på mig utanför affären. Han tog upp tulpanerna och stolpade iväg mot kassan så jag behövde varken köpa dem eller låtsas att jag fått dem. Som de flesta män är han inte tankeläsare min käre man, men han förstår en liten fin vink när han får den serverad i rätt läge!

tulpaner-001 Ha det kära vänner!

KraM.

10 kommentarer:

  1. Hej. Tror bestämt att skrattet smittar av sej! Jag har också läst den boken och minns att jag skrattade väldigt mycket. Så nu sitter jag här och ler och minns!
    Nu är julen utstädad här,kanske inget att skratta åt, men visst är man nöjd när alla tomtar o dyl blivit förpassade till källaren.
    Här är det ingen som kommer med tulpaner,minsann.
    Dom får man allt köpa själv.
    Det blev en orkide istället,dom är så gott som idiotsäkra!Dom behöver varken mat eller dryck.

    Kram från LISA

    SvaraRadera
  2. Att få skratta av sej så Marita det måste vara bra för både kropp och själ. Man kan ju skratta på många sätt men det är alldeles för sällan som man får skratt med HELA kroppen. Ja du dom mesta av oss bär nog på något som borde ut men det är inte alltid man kan få ut det. Ja så summa sumarum så vill jag säja att SKRATT och GRÅT är lika viktigt.
    Vet ju att du hade det bra på Vidar kliniken och träffade underbara människor där.Några av dom följer med dej i livet å det är ju alltid
    kul :-)
    Nu efter alla helger behöver man ensamdagarna du. Varva ner å hitta sej själv.
    Nu får allt vi också se till att få till en liten träff. Vi får se till veckan om väglaget tillåter det. Torsdag ska jag till tandläkaren igen.
    Ja du så som du gjorde kan man ju göra ja haha.... G är inte heller den som skämmer bort mej med blommor. Ska testa detta nästa gång jag är i blomsteraffären med honom :-))))
    Å du!!! Tulpaner är allt nått visst :-)) Älskar dom :-)
    Ha det nu så gott mitt hjärta.
    Kramar OM gör Tina

    SvaraRadera
  3. Så underbart med allt detta skratt, är inte det lika välgörande som gråt fast på ett annat sätt eftersom gränsen däremellan är hårfin? För även om gråten har en viktigt funktion låter det härligt att skrattet tog över denna gång.

    "Det blir inte mycket gjort men jag har framtiden för mig – annars kan det lika gärna vara ogjort". Klokt från dig, som vanligt!

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Det var så längesedan jag skrattade så där på riktigt, så där ända ifrån tårna, sådär frigörande. Får kanske plocka fram Marc igen ;). Jo man skrattar verkligen åt hans skriverier ( och den`s han delar möblerna med också.
    Tack för denna bloggen Marita och grattis till både skratt & tulpaner.
    Imorgon ska jag också köpa, men inte till mej utan till son 3 som tar lärarexamen.
    Kramelikram
    /mariannE

    SvaraRadera
  5. De därade underbara skratten... Tack och lov för min prins, han bjuder mig rätt så ofta på sånna skratt.

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Det var klokt sagt det där du..att allt inte vill bli nedskrivet..nepp. Åtminstone inte på en gång. Och då kan man lika så gott vänta. Absolut.
    Det glädjer mig att du nu har lugna och egna dagar hemmavid - låter både härligt och vilsamt. Om du och Tina vill ha sällskap en dag när ni ses - hojta till så vägar kanske jag mej över bron jag med.. ; )
    KRAM du kloka dam!

    SvaraRadera
  7. Skratt läker och helar...och smittar av sig, liksom gäspningar och gråt. Kanske det kommer från samma ställe men visar sig olika beroende på hur man mår för tillfället. Första bilden...där satt jag i höstas när jag var där med jobbet på studiebesök. Sista bilden...VILL HA!!!! Skönt dock att ha dig tillbaka här igen :)

    SvaraRadera
  8. skratta bör man annars dör man och detsamma gäller med att äta.
    Jag både äter och skrattar men ändå är jag aldrig riktigt nöjd:)
    Skrämmande med såna personer eller hur:)))) hur ska man bära sig åt för att bli så där perfekt lycklig och slippa berg och dalbanorna… jag tror jag ska åka buss för då får jag kul i varjefall om man ska betala med ett sms:))))
    kram kram

    SvaraRadera
  9. Jag har knappt ord för att beskriva hur den här fantastiska bloggen berör mig.Det fanns en tid när jag inte ens drog på munnen i ett leende men skrattet fanns tack o lov kvar och väntade tills det var "dags".Tack vännen för dina fina kloka ord....Ääälskar tulpaner men jag måste ha gett Eken annan vink för han kom hem med en orkidé ;-)
    Kramar om och önskar dig innerliga sköna dagar!

    Redtopp

    SvaraRadera
  10. Det är klart att det tio gånger bättre att få sig ett gott skratt än att gråta, fast jag förstår hur du menar och varför TROR JAG.
    Det blev rörigt Jag tänker och så skriver jag Jag är knäpp...
    Bildena är jättehärliga. Vilka krispiga tulpaner Dem gav han dig allt av hela sitt hjärtat. Det märs....
    Tack för att du har tittat in till mig Jafg blir skitglad skall du veta.
    Det är också bra för kropp och själ att ha underbara vänner ute i rymden som tittar in emellanåt.
    ha nu en riktig mysig helg Hälsa tulpanmannen ...Här kommer en stór bamsekramizzzzz.
    Ps, Hoppas att får ihop det jag har skrivit för jag hör hur galet det låter....
    Tanten börjar bli gammal hahaha!!!!

    SvaraRadera