Fototriss - tre bilder på ett tema.

Veckans tema är Tre bilder på R.

R står för ROST hos mig.

 

Vad R står för hos andra får du reda på här.

KraM.

En perifier figur…..

När jag började gymnasiet någon gång i urtiden fick vi läroboken “Historia i centrum och periferi”. Mening var väl att vi skulle se historien ur lite fler perspektiv än bara maktens.

“Centrum och periferi”. För de flesta människor som jag möter är jag en person som ligger långt ifrån det cenrala i deras liv. Jag finns någonstans i periferin.

I det mesta som händer, där jag spelar någon som helst roll så är det som statist eller så har jag möjligen en liten biroll.

Man spelar ytterst sällan huvudrollen!

Min företagsläkare sa till mig för en tid sedan ungefär att “det kommer en dag när man inser att man borde spela huvudrollen i sitt eget liv”. -Det kanske är dags för dig nu, sa han, att fråga dig vad du vill och vad som är viktigt för dig att må bra.

Jag har funderat mycket på det där. Vad är viktigt? Vad är centralt och vad ligger någonstans långt utanför mitt centrum, någonstans i periferin. Det finns saker som betyder något och som jag kan påverka och det finns annat som inte betyder särskilt mycket eller som jag inte kan påverka.

Att spela huvudrollen i sitt eget liv! Det borde ju vara självklart för varje levande människa. Inte i egoistisk anda men gärna altruistiskt och i ett större sammanhang.

Jag tänker mig min dag som en bubbla. Mitt i den finns jag och innanför skalet på bubblan finns allt som händer under dagen. Andra personer har också bubblor och våra skal skär varandra och samma händelse pågår i flera bubblor samtidigt. Sitter jag på tu man hand med någon så ligger förhoppningsvis våra centrum nära varandra vid just det tillfället men vi delar inte skal för det. Perifera händelser och personer är olika för oss, detsamma gäller det som finns inne i våra respektive bubblor.

Det finns några personer som ständigt finns nära centrum i min bubbla. Personer som står mig nära och som betyder mycket för mig. Personer som är med mig även om våra dagar utspelar sig långt ifrån varandra rent fysiskt.

Bubblorna kan skära varandras mitt, även om det skiljer landsgränser eller oceaner dem emellan.

Ibland finns det företeelser som tar så mycket plats i min lilla värld så det finns inte mycket plats för annat. Då drar jag åt min yttre gräns och sluter mig lite mer. Jag släpper liksom ingen obehörig innanför skalet.

Just nu brottas jag med tankar på VAD som är centralt i mitt liv, vad som är viktigt för att mitt liv ska vara ett bra liv och vad som bara stjäl energi och tar plats. Jag ska be att få återkomma i ämnet!

Medan jag funderar vidare önskar jag er en alldeles utomförträffligt trivsam ny vecka!

KraM.

Krassekalas

Kan bara kort konstatera att uppväxt och miljö har betydelse!

Krassen gör som den vill och den verkar vara kräsen.

Fjärilar i trädgården har sitt pris!

 

KraM.

Söderut mot fest och passion!

Det var medeltidsvecka och i Visby kunde man strosa omkring på medeltida marknad. Massor av människor bar tidsenliga kläder och det var många  försökte prångla ut diverse varor. Innanför ringmuren låg röken från öppna eldar tät. Den som var hugad kunde hugga tänderna i vildsvinskebab med strimlad kålrot och få en medeltida cola till den. Vildsvin stektes hela över öppen glödbädd och köttet smakade alldeles utmärkt. Solen böljade i kapp med vågorna. Från första till sista dagen var det solbränneväder och det var skönt att få komma in i den lummiga grönskan för att få skugga.

Visserligen var det lite svalt en liten stund på vår första dag i Visby men himlen blev strax blå och tröjorna åkte av. Hur de som var klädda i päls och stora mantlar av ylle luktade efter en dag på marknaden vill nog ingen veta.

            

Efter fyra dygn på den norra delen av Gotland var det dags att börja tänka på den verkliga anledningen för vårt besök på ön. Vi var bjudna på bröllop! De sista dagarna hyrde vi en liten stuga där Gotland är som smalast. Därifrån hade vi gångavstånd till bröllopsfesten. Vigseln hölls på stranden. 

Det fanns en och annan badgäst på stranden som höjde på ögonbrynet när det började dyka upp festklädda människor. Ut ur tallskogen kom kvinnor i vackra klänningar och män i kostym. Vi gick längs med stranden i en lång rad och inte förrän vi var på plats några hundra meter längre bort kom själva brudföljet. Först prästen, sedan spelemän, så brudparet och sist brudparets föräldrar.

Dagen var skimrande vacker, brud och brudgum strålade och inte ett öga var torrt. När prästen sa: “You may kiss the bride!” tog passionen över och bröllopsgästerna jublade.

Efteråt bjöds vi på en fantastisk fest. På menyn stod bland annat helstekt lamm och Gotlandsdricka. Båda tillagade med kärlek och omsorg. Två grillmästare höll på från tidig morgon till tidig kväll med att snurra, pensla och krydda köttet. Lammen som var uppvuxna på gården smakade himelskt. Gotlandsdrickan höll världsklass enligt min bror som var värd för kalaset (och som varit med och bryggt). Jag var glad att det fanns alternativ och föredrog helt klart det vita vinet. Hela kaggen med hundra lite dricka tömdes dock under kvällen så det fanns många som inte höll med mig i den smakfrågan. Talen var många och lyckönskningarna till de unga tu ännu fler. Den här dagen kommer jag att ha med mig länge. En dag som ligger och värmer i mitt hjärta!

KraM.

Drottningen av det kluvna sinnet.

Det är nog så man bäst beskriver mig i dessa dagar. Jag orkar inte riktigt gå in på orsak och verkan just nu utan konstaterar bara att jag lider brist på stadga i såväl sinne som vilja.

För att bevisa, mest för mig själv, att det inte är någon stor kris vare sig i Kapernaum eller här på min ö tänkte jag sätta in några av alla vackra minnesbilder jag har från familjens resa till Gotland förra veckan. Gotland liknar ingenting annat i Sverige.

Ön är stor och större delen består av momark med knotiga tallar och de områdena är inte vackra. Mil efter mil åker man genom småvuxen tallskog och det ser magert och eländigt ut. Men det finns annat också. Visby är en fantastiskt vacker stad med sina torn och sin ringmur.

Genom små gluggar i västra muren kan man titta på havet. Har man tur kan man fånga solnedgången genom en liknande glugg på ett torn bredvid Österport. Sådan tur hade jag. Kvällen var fantastisk och solnedgången vid havet magisk.

Vi bodde fyra dygn på norra delen av ön, ett område som jag inte utforskat så mycket tidigare. Fårösund och Fårö är mycket speciella platser och det är mäktigt att se raukarna stiga mot himlen.

Vid fyren på Fårö byggde jag ett eget litet torn av mjuka stenar ovanpå en skrovlig kalkstensformation. Solen sken och det var otroligt rofyllt där bland alla kalkstenar med mer eller mera synliga avtryck av urtidens levande djur. Jag behöver få perspektiv på tiden ibland.

Fårö är ett ställe för kontemplation. Att se ut över havet och följa den steniga strandkanten ger mig en ro i sinnet och får min hjärna att slå av på takten.

Det tror jag är nyttigt.

Nu är jag hemma i den grå vardagen igen och ska försöka få ordning på densamma. Maken har börjat sitt arbete, sonen har flyttat till sin universitetsstad, nästa vecka börjar dottern skolan och jag…….

……vet inte riktigt hur mitt liv ser ut framöver.

Det ska jag blogga om längre fram. Nu tränar jag på att dingla med benen och att tro på en ljus framtid. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, med en dåres envishet:

“En dag i taget! Det är aldrig kört!”

Ta hand om er därute i livet!

KraM.