När jag började gymnasiet någon gång i urtiden fick vi läroboken “Historia i centrum och periferi”. Mening var väl att vi skulle se historien ur lite fler perspektiv än bara maktens.
“Centrum och periferi”. För de flesta människor som jag möter är jag en person som ligger långt ifrån det cenrala i deras liv. Jag finns någonstans i periferin.
I det mesta som händer, där jag spelar någon som helst roll så är det som statist eller så har jag möjligen en liten biroll.
Man spelar ytterst sällan huvudrollen!
Min företagsläkare sa till mig för en tid sedan ungefär att “det kommer en dag när man inser att man borde spela huvudrollen i sitt eget liv”. -Det kanske är dags för dig nu, sa han, att fråga dig vad du vill och vad som är viktigt för dig att må bra.
Jag har funderat mycket på det där. Vad är viktigt? Vad är centralt och vad ligger någonstans långt utanför mitt centrum, någonstans i periferin. Det finns saker som betyder något och som jag kan påverka och det finns annat som inte betyder särskilt mycket eller som jag inte kan påverka.
Att spela huvudrollen i sitt eget liv! Det borde ju vara självklart för varje levande människa. Inte i egoistisk anda men gärna altruistiskt och i ett större sammanhang.
Jag tänker mig min dag som en bubbla. Mitt i den finns jag och innanför skalet på bubblan finns allt som händer under dagen. Andra personer har också bubblor och våra skal skär varandra och samma händelse pågår i flera bubblor samtidigt. Sitter jag på tu man hand med någon så ligger förhoppningsvis våra centrum nära varandra vid just det tillfället men vi delar inte skal för det. Perifera händelser och personer är olika för oss, detsamma gäller det som finns inne i våra respektive bubblor.
Det finns några personer som ständigt finns nära centrum i min bubbla. Personer som står mig nära och som betyder mycket för mig. Personer som är med mig även om våra dagar utspelar sig långt ifrån varandra rent fysiskt.
Bubblorna kan skära varandras mitt, även om det skiljer landsgränser eller oceaner dem emellan.
Ibland finns det företeelser som tar så mycket plats i min lilla värld så det finns inte mycket plats för annat. Då drar jag åt min yttre gräns och sluter mig lite mer. Jag släpper liksom ingen obehörig innanför skalet.
Just nu brottas jag med tankar på VAD som är centralt i mitt liv, vad som är viktigt för att mitt liv ska vara ett bra liv och vad som bara stjäl energi och tar plats. Jag ska be att få återkomma i ämnet!
Medan jag funderar vidare önskar jag er en alldeles utomförträffligt trivsam ny vecka!
KraM.
God morgon du härliga kloka kvinna :-)Jag helt enkelt älskar den här bloggen....du ger mig såååå mycket att tänka på och fundera över och precis som du säger borde vi "inventera" våra liv.Med din text blir jag medveten om hur mina bubblor ser ut och jag ser tydligt att det finns en del att ifrågasätta.Tack för det!Tack också för dina goa kommentarer,idag ska jag åtminstone ringa och närmare informera mig om italienskakursen!Hatar den här ambivalensen och osäkerheten.Kramar om och önskar dig en skön början på veckan :-)
SvaraRaderaRedtoppskan
Modigt att tänka så... Hoppas att du kommer fram till någon klok slutsats!
SvaraRaderaKRAM!
Det roliga med den här underbara bloggen är att jag har exakt samma tankar som du just nu. Jag fattar precis vad du menar och jag tror ibland att som kvinna och mamma så urholkar man ofta sig själv för att vara alla till lags. Ja jag menar man känner så stort ansvar för alla runt omkring och deras välbefinnande att man glömmer bort sig själv på ett sätt.
SvaraRaderaTill slut kommer man till ett vägskäl då man känner inombords att nu vill även JAG ha ett huvudroll... att vara statist hela sitt liv gör att man antingen vaknar upp och vill se en förändring eller så i värsta falla fortsätter man att leva i "bubblan" vilket är synd.
Men det fodras kraft och insikt för att kunna ta sig ur den... du har den kraften och jag likaså för jag tror som alltid att man kan allt man vill bara man får de rätta verktygen.
Vi kan dela skruvmejsel om du vill... tusan damen AJLAVJO
Intressant och tänkvärd läsning. Hoppas att du når/får din huvudroll och kan fokusera på den.
SvaraRaderaSedan kollade jag på dina senaste fjärilsbilder och fastnade direkt för en av dem. Det är bilden där en fjäril tittar fram bakom ett blad, med antennerna spretandes rakt upp i luften. En riktig toppenbild!
En kanonfin vecka önskar jag dig! /SA
Tänk om du får en Oscar! <3
SvaraRaderaJa du..det där är ju tankar som jag har brottats med en hel del under sommaren - som du ju vet.. ;) Och jag har allt kommit fram till en del av vad som behöver få vara viktigt i mitt liv - för att jag skall må bra. Jodå.. : ) En del börjar klarna.
SvaraRaderaJag känner ju allt att jag har haft en riktigt viktig huvudroll även under åren som mamma...en långtida rollprestation som jag banne mig är mäkta STOLT över! : ) Men ja, nu är ungarna myndiga och vuxna nog allihop så..nu finns plats och utrymme - liksom ett stort behov - av mer fokus på "mig själv".. Vilket inte är dumt alls! Men mycket ovant.. sade hon smällde ända in i väggen innan hon satte sig ner och började fundera på resten av sitt liv.. ; )
Ditt inlägg hjälpte mig en bit till på vägen - Tack för det! ..och jag ser fram emot att du "återkommer i ämnet" som du sa.. : )
Kram till dig!
Mycket som ska lösas i livet du. Ja alla "bör" vi ju få ha huvudrollen i vårt liv. Sökandet att kunna finna sej själv och lyssna på sej själv. Svårt tycker jag. I alla fall när man inte kan få må bra. Man lägger gärna den kraft man har på att andra ska må bra. Vet inte varför man gör så egentligen när man ska lägga kraften man nu om möjligt har kvar på sej själv i stället. Livet är INTE lätt. Hoppas verkligen att du ska finna din plats i ditt liv och att du ska slippa slå dej fram för att kunna få må bättre. Sänder all kraft jag kan avvara över till dej hjärtat.
SvaraRaderaKram å tack för du finns i min bubbla.