Aldrig i mitt liv att jag skulle sitta framför TV timme efter timme och titta på när en Kronprinsessa fick sin prins, men det var precis vad jag gjorde.
Klistrad framför TV:n följde jag prominenta gäster, beundrade tiaror och sagoklänningar och klämde en tår när de tu blev ett.
Det var en fantastisk tillställning vi fick följa. Vackert, varmt och kärleksfullt!
Nu återgår livet i Sverige till det normala och sagan om pojken från landet som blev prins fortsätter, men inte i fullt lika öppen dager som den gjort de senaste veckorna.
Jag har aldrig riktigt brytt mig om vem kungabarnen fattar tycke för eller vem som dejtar vem i den där världen. Blått blod eller inte, vem bryr sig?
Kluvenheten inför kungahus och arvsrätt till äpple, spira och krona är total.
Låt kungen vara kung och låt Victoria bli vårt nästa statsöverhuvud. Hon kommer att vara en strålande representant för Gamla Svea när den dagen kommer.
Jag tycker att vårt Kungahus är något av det mest svenska och finaste vi har och jag tycker att det är en märklig och fullständigt otidsenlig inrättning detta att ärva sitt ämbete.
Kluvet förhållande till monarkin, var det ja.
Jag tycker att det är ett strålande påfund att alltid ha samma statsöverhuvud oavsett vilken regering man har. För mig får det gärna finnas en på förhand utsedd familj som sköter den delen av statsapparaten. Så länge den gör det som riksdag och regering bestämmer. Det osmakliga i arvsrätt till tronen infinner sig först när makt och förtryck kommer i dess sällskap.
Snack om att de vältrar sig i lyx och att vi undersåtar får betala dyrt för att ha ett kungahus ställer jag mig ganska frågande till. All representation kostar. Så länge kungafamiljen håller sig på den blåa mattan och sköter det den ska sköta så finner jag mig lätt i att det finns en slags gräddfil i livet för medlemmarna i den.
Det ska en rejäl dos kärlek till för att man frivilligt ska ta på sig det liv som den nye prinsen nu har gjort. Kankse har jag en hel hop blå dunster i ögonen men jag tror faktiskt att denne kille kommer att bli en utmärkt annonspelare för Sverige. Under åtta år höll han mun och lät folk tro att han var ganska obegåvad – hellre än att öppna mun och bevisa det eller motsatsen. Vid sin egen bröllposfest tog han till orda på ett sätt som övertygade åtminstone mig om att Viktoria visste precis vad hon gjorde när hon valde livskamrat.
Jag är säker på att de kommer att göra ett bra jobb framöver.
Jag kan inte göra annat än önska dem lycka till.
KraM.
Man ska ta två bilder på samma motiv om jag fattat saken rätt och så ska man tolka temat i sina bilder.
