Midsommarafton, denna den svenskaste av alla svenska högtidsdagar, firade jag i min barndoms nejder. Vädret var vänligt och sommarhimlen så blå som den ska vara en sådan dag.I hembygdsparken restes den lövade stången på utsatt tid och musiken till detta var, helt som sig bör, både traditionell och trallvänlig.
Det var blomsterkransar, tombola, chokladhjul, hembakat kaffebröd och smågrodor. Det var stappliga äldre damer, ungar som kom bort och finurliga frågor på tipsrundan. Och det var roligt att återse många gamla vänner.
Vid sådana tillställningar måste man köpa lotter och stödja hembygdsföreningen. Jag och dottern vann två chokladkakor och en ostkaka så det blev väl jämnt skägg med utgifter och vinster.
Ett märkligt fenomen blir tydligt när man återser så många av dem som fanns omk
ring en när man växte upp.Alla de som var gamla när jag var barn såg ungefär likadana ut som på den tiden, men det märkliga är att de som var unga samtidigt som jag var ung - de hade liksom kommit ikapp de gamle och blivit lite rynkigare och lite gråare. Det är knepigt det där för själv har jag ju inte förändrats ett endaste dugg!Den nya generationen är kopior av sina föräldrar och en del kunde jag gissa mig till släktskap med ganska stor säkerhet. Att en och annan påpekade att jag är väldigt lik min mamma det behöver inte alls läggas någon vikt vid! Att någon kände igen min 20-åriga dotter för att hon är lik mig kändes däremot ganska smickrande. Vem vill vara lik sin mamma? Inte jag och inte min dotter! Men vad gör man åt generna? Jag älskar min mamma och jag vet att min dotter älskar mig, men det räcker med en av varje!
KraM.
Låter härligt att återse plats och människor! Det där är ett fenomen jag också har upptäckt...alla andra åldras men inte jag...förutsatt att inga speglar finns i närheten....skumt I say! Härligt med en midsommarafton med vackert väder eller hur? Det är man ju inte bortskämd med...och nu är det högtryck på G..."Nu är det sommar nu är det sol....! Önskar dig en skön söndag...kramen.
SvaraRaderaJag skrattar gott... varje mrg då jag bäddar sängen här i stugan så ser jag mig själv i en spegel som sitter på garderoben. Jag tänker blir alltid lika förvånad att jag ser ut som jag gör då det inte känns som så inuti mig:))))
SvaraRaderaNu aktar jag mig noga för att se åt spegelhållet utan jag bäddar och blundar emellanåt.
Tror jag det att det var kul att återse en massa människor även om de flesta blivit gamla och skrövliga:))) jag tänker lika som du.
Kram kram
Klart att man själv aldrig ser äldre ut! Bara omgivningen som åldras ;) Och att vi liknar våra föräldrar får vi nog alla lära oss att stå ut med för det är ju oftast inget man så hemskt gärna vill.
SvaraRaderaKram!
Ja visst är det märkligt... Att dessutom barnen snart vuxit ikapp och om en själv!
SvaraRaderaLåter som en riktigt härlig och traditionell midsommar!