Tankar och infall.


fredag 22 oktober 2010

På återseende!

Det där med såsmåningom, det smyger sakta på……

September har gått och snart är även oktober över. Samtidigt som tiden masar sig fram rusar den iväg. Jag får ingen riktig ordning på livet men jag hyser hopp om bättring. Med en dåres envishet hävdar jag att hur tiden än bär sig åt med mig så hjälper den till.

Tiden hjälper till!

Det är bra!

 

Igår fick vi årets första snö och det var ett rejält oväder. Jag vill inte ha snö nu! Jag vill inte att det ska vara kallt och riktigt grå höst! Jag vill ha många klara vackra dagar till!

Löv på vår uppfart.

Idag var vår infart till huset täckt av löv i alla färger och de var vackra där de lyste i solen. På andra sidan gatan där solen inte kommer åt var det trist och grått. Så är det väl för det mesta – det vackra finns och strax bredvid finns det ovackra, Det gäller att välja synvinkel!

Ibland känner jag att en bra dag kostar för mycket i o-bra dagar som man får betala med, men för det mesta så ger livet något gott varenda dag, om man bara försöker leta efter pärlorna. Jag skriver det för att övertyga mig själv, mest, för jag har lite svårt med det där att hitta rätt synvinkel för tillfället. Trots att jag ser mig själv som en ganska positiv människa så kan jag alltför tydligt se en sida av svartsyn som jag inte är riktigt sams med. Men den finns där!

Ibland tänker jag att jag har en varg och en Sankt Bernhardshund som bor i bröstet. Vargen river och sliter och gör ont om den matas och uppmärksammas. Hunden är vårdande och ömsint om den får mat och omsorg. Båda två lever av mina tankar. Ältar jag eländes elände så växer vargen och det gör ont i bröstet! Tänker jag positivt så får jag en varm tass på min skuldra och en skvätt cognac om jag är hugad! Valet ter sig lätt och borde väl vara ett o-val. Naturligtvis ska vargen svältas till döds! Men så enkelt är det inte!! Vargen har en tendens att nästla sig fram och roffa åt sig godbitarna om jag inte är på min vakt! Hunden är sådan att jag måste kalla på den och visa att jag behöver den. Å andra sidan är den trogen och villkorslös i sin kärlek om jag bara ser till att inte vargen tar över. Så tänker jag ibland.

Men för det mesta går dagarna, den ena efter den andra och jag tänker inte på vare sig vargar eller hundar. En del av de dagar som går ältar jag det som jag tycker är ledsamt och tråkigt och då är det som om hela huset fylls av tappade sugar som är ivägen när jag ska företa mig något. Andra dagar är det lätt att andas och jag har både lust och energi att få något gjort.

Regnkrasse

Just nu står jag inför förändringar i livet som jag inte riktigt har valt själv men som faktiskt verkar vara helt OK nu när jag äntligen har kommit till ett beslut. På måndag ska jag avsluta min anställning för jag vet att jag aldrig kommer att gå tillbaka till mitt gamla jobb ens om jag blir hundra procent arbetsför igen. Det känns lite som nattgammal is som ska korsas. Jag tror ändå att det är det bästa i nuläget. Vad framtiden bjuder det vet ju ingen, och jag tror inte att jag kommer att svälta ihjäl i varje fall. Maken är frisk och stark och har lovat att ta hand om mig även i fortsättningen!

Avslutar med en uppmaning att lyfta blicken! Ibland är himlen hänförande vacker! Här en bild som visar hur det kan se ut när man närmar sig min ö norrifrån.

Be careful out there!

KraM.

13 kommentarer:

  1. Jättevackra bilder...här har snön också kommit och det är ju inte så att jag vrider mig av skratt precis:(
    Livet är lite så Marita....man gör sina val hur man vill att det ska se ut...ibland blir det fel och ibland blir det rätt. Att leva är lite att chansa....och hoppas på ett bra utfall. Och lite beror det på vad man tillåter...vargen eller hunden...beroende på hur man mår. Ingen har sagt att det ska vara enkelt iofs....lite som en slalombana...man hoppas på att man väljer rätt sida om porten. Du har en gubbe som är trygg också,,,som står vid din sida och det är guld värt. Sköt om dig...kram.

    SvaraRadera
  2. Ja du…kära MaritaDamen jag tycker du skriver helt fantastiskt bra. Det är som en melodi alltsammans ja det är så att dina ord och meningar känns som en skön samling ord helt enkelt.

    Det är en konst att skriva så och det kan inte jag men jag är väl bra på ngt annat:II istället.

    Vet du en sak… om du försöker att bli lite ”vän" med den där vargen så kanske den inte blir så farlig för då kan du se den som en typ som smyger omkring för den har inga GODA vänner.

    Konstigt det lät… ja men om man säger som så att DET man inte tycker om kan bli mindre O-bra ifall man försöker att se på det med ett leende… ja inte lyssna på DEN eller DET men ändå acceptera att den finns.

    Om man närmar sig det som känns farligt brukar det bli O-farligare… så tänker nog jag som inte ens vill bläddra i en tidning där det står typ cancer eller så.. då vill jag inte ens nudda sidan men jag tränar mig på detta:)))).. fast jag är nog lite konstig tror jag:)))

    Nej vad jag svamlar.. ojojoj fast jag raderar inte det för jag tror bestämt att du begriper vad jag menar:))))

    Kramar om dig… visst känner du det fastän den kommer ändå från Norrland.. swisch där for den iväg:)

    SvaraRadera
  3. oj vilken konstig kommentar jag skrev… lika bra jag gräver ner mig tror jag.))))

    SvaraRadera
  4. Hallå där ute.
    Du skriver som en gudinna.
    Jag har pratat med Tina idag så jag har hört lite.
    Om du vill kan jag ringa dig till vackan
    Det är ju evigheter sen jag hörde din ljuva stämma.
    Ha nu en riktig gosig helg inomhus med levande ljus och allt
    Kramizzzzzzz//Lotta

    SvaraRadera
  5. Kära goa Marita. Först å främst vill jag tacka för gårdagen. Du ger sååååå mycket av allt goa du. Tack för du finns.
    Du jag tror att det som komma skall kommer att ge en stor förändring i många avseenden. Ett steg vidare i denna just nu tunga värld. Men jag ser ljuset där framme och det hoppas jag du också gör hjärtat. Måndagen är ett steg och om en tid kommer du som vi vet att pröva en stig som jag tror är mycket bra för dej. Får hålla med dom andra du skriver så bra när du sätter ord på vad du känner.
    Ha nu en go helg å ta hand om er där ute på ön.
    Kramar OM gör vi på Jupiter.

    SvaraRadera
  6. Jag säger som CW; du skriver fantastiskt bra och dina inlägg är verkligen läsvärda!
    Och bilderna, ja de är ju helt kanon.
    Hoppas att allt ordnar sig till det bästa och att du nu närmast får en fin helg!
    Kram/SA

    SvaraRadera
  7. Fina du..det var en bra liknelse det där; med en varg och en hund boende inombords. Men jag tänker lite som CW här känner jag - sätt dig ner och prata med den omkringstrykande vargen då och då. Hon är inte farlig..bara ensam. När ni har pratat en stund så släpper du bara iväg henne igen, ut i det fria.. Alla känslor är ok och behöver plats, det är min tro. Vissa vill man verkligen inte känna alls och skulle aldrig frivilligt närma sig. Men det är väl ofta just dem som lär oss mest här i livet? Där vi finner de stora insikterna kan jag tänka. För så funkar jag, måste jag igenom elände och smärtsamheter så måste jag försöka finna en mening med det. Annars blir jag knäpp. Och jag måste säga att visst är det en fin grundtanke att man kan välja hur man ser på saker - det tror jag absolut! Men jag har oxå lärt mej av livet att det kommer perioder då jag bara inte klarar av att välja..det är för tufft just då. Då handlar det för mig om att hantera, att ta sig igenom. För som Tina säger; det finns ett ljus där framme. Och om du orkar knata på så kommer du så småningom ut i solskenet igen. Det vill jag tro på <3
    En stor varm KRAM till dej från mej! Det var gott att du hade skrivit här igen! -och fotona är VACKRA som vanligt! : )

    SvaraRadera
  8. Hej vännen :-)Guuuud vad jag är glad att du finns här och tack för att du delar med dig så fint!Svart,vitt.....varg,hund,ååååh vad jag känner igen mig men det vet du redan.Min syster sa häromdagen:"Tillåt dig själv att vara där du är" Det fick mig att fundera mycket på hur man hanterar det som händer.Vad är sant och inte,stämmer tankarna?! Du har haft en minst sagt tuff tid men som du säger,är tiden också en vän....Önskar dig allt gott!
    Varmaste kramen,kraaaaaaaaaam!

    SvaraRadera
  9. Jag kan i alla fall säga att du gör nytta! För mig! För jag blir så glad att det finns någon som vill att hösten ska stanna ett tag till. Här uppe i norr vill de bara ha snö och jag är totalt oförstådd i min höstkärlek!
    Trots att livet känns tungt ibland känns det som om det finns en bra syn på det längt där inne hos dig. Att det går att välja hur man vill se saker och ting, men jag förstår samtidigt att det är svårt.
    Skickar stärkande kramar från norr till ön i väster!

    SvaraRadera
  10. "Ta dig i kragen" är det värsta uttryck jag vet,brrrr! Jag är såååå glad att du inte har nån,*L*!Tack för titten,ha en skööön kväll,Kram!

    SvaraRadera
  11. Hahahahaha!!!!!
    Skulle jag göra en ängel nu så dog folk runt omkring för det spöregnar ute......Vad glad jag blev för din goa kommentar.
    Nu har Jimmy varit här och satt in en hårddisk på 2 terrabyte så nu skall jag väl få plats med mina bilder ett tag framöver.
    Jag smockade full min förra så datorn höll på att gå under.
    Ha det super så hörs vi....Kramizzzzar

    SvaraRadera
  12. Du blir aldrig bortglömd...jag tänker ofta på dig :)ღ

    SvaraRadera
  13. Vilken tur att jag kikar runt ibland..för just nu ser jag inga upppdateringar hos alla space o f.d spacevänner,ser aldrig om någon skrivit nått nytt:=//
    Är ju lite häxa så jag har änna på känn,då det hänt nått..elr kanske är det telepati??;-))
    UNDERBAR Blogg,käraste Marita och bilderna berör mig nog extra idag..Krassen är så vacker,så vacker..den där gammeldags orangefärgade är ljuvlig!
    En favorit hos mig o fast jag inte sett nånn live på länge så känner jag den specpella doften de har...:-)
    Att du skriver så bra att man tappar andan,behöver jag väl inte upprepa?Det är en fröjd att läsa,även om det gör ont.
    Önskar jag kunde komma med något konkret,som kunde hjälpa dig att slippa vargen...tyvärr elr kanske tack o lov är ju inte livet så spikat.
    Kanske kan vi inte GLÄDJAS ordentligt om vi inte känner stort vemod o sorg emellanåt?
    Den som ständigt är lycklig har ju inget att jämföra med...tror inte att man kan uppskatta de där få braiga dagarna så otroligt,
    om man bara seglar spikrakt fram,men som Du skriver:Det är skit att det ofta står en 'så dyrt' att leva bra o må gott en enda dag emellanåt.
    Tur det finns piller för värsta besvären efter en goedag,men det blir ju lite som att välja mellan pest o kolera..
    Ja du kära Ö-dam,som kommit att stå mig så nära,livet är inte enkelt inte på något sätt..men jag tycker det är LJUVLIGT ändå,
    mycket tack vare alla er fina,kloka vänner online som så generöst delar med er i ur o skur.
    Tack för att jag får möjligheten att ta del av dina tankar o så mycket mer.
    Kramen är innerlig som alltid.

    SvaraRadera