Tankar och infall.


måndag 25 oktober 2010

Kalla mig gärna Friherrinna!

   

En plats i solen.Så är det då gjort! Efter nästan trettio år som lärare har jag nu kommit till avslut. Idag har jag skrivit ett avtal med kommunen. Jag har inte sagt upp mig och jag har inte blivit uppsagd. Vi har enats om att avsluta min anställning. Så är det. Ett faktum. Jag har inte längre något arbete att ha dåligt samvete över att jag inte kan sköta. Jag har inte något arbete att komma tillbaka till heller, eller att längta efter…….

Frusen vattenpuss.

Lite avigt känns det, men längst in i hjärteroten som en form av befrielse. Nu är jag pank och fågelfri, istället för bara pank.

Det är bättre!

Den största delen av sorgearbetet har jag bakom mig och nu ska jag acceptera mig själv på det ställe jag befinner mig. [Helt klart en svår sak att jobba med!] Jag ska mata min Sankt Bernahardshund och jag ska klappa vargen om hon visar sig. Tack för all underbar respons på min förra blogg. Jag är överväldigad!

Förr i tiden hade jag många brevvänner och det var alltid spännande att se om det låg något på dörrmattan när jag kom hem från jobbet. Nu skriver jag ett “brev” och får en hel drös med svar. Det är lika spännande att gå till bloggen för att se om någon har lämnat ett ord eller många meningar. Nya tider innebär nya sätt att kommunicera och det är inte sämre idag! Tack alla ni som bryr er! Jag blir lycklig av era kommentarer!Tidig oktobermorgon i hamnen.

Nu ska jag börja spela huvudrollen i mitt eget liv, som jag skrev om för ett tag sedan. Och NEJ! Jag tror inte att jag får någon Oscar för den rollen, men jag ska spela den så väl och äkta jag kan!

I ottan mötte jag upp på kommunhuset och på vägen därifrån, efter utträttat ärende tog jag en sväng i hamnen. Solen strålade, vattnet låg som en spegel och man kunde ana en tunn hinna av is här och var på havet.

Frisk och klar luft i lungorna och solsken in i blicken. Med den känslan ska jag möta varje morgondag och jag ska med spänning följa vägen framåt. Jag inte har en aning om vart den bär. Jag ser att det är lite motlut.

Måtte det vara fin utsikt när jag kommer över krönet!

Vart leder vägen....

KraM.

12 kommentarer:

  1. Ett förslag.... Om du skulle längta allt för mycket efter ett jobb.....Skriv en bok som du illustrerar med dina vackra bilder.Du är suveränt bra på både ord och bild!
    Du skriver så mycket tänkvärda saker så jag vet inte ens vad jag skall svara ibland. Jag bara nickar och håller med i allt.Hoppas du ser det genom cyberrymden att jag tänker på dej,även om det är tunnsått med kommentarer här ifrån.

    Ha en bra dag i höstsolen. Kram LISA

    SvaraRadera
  2. Tycker oxå du ska skriva en bok faktiskt :)
    jag har nog följt dej 2½ år nu tror jag och jag blir lika gripen av både texter och bilder fortfarande.. Du är en av dom som har blivit kvar i mitt hjärta och därinne kommer du alltid att förbli. Och nu är det alltså dags att gå vidare i livet och jag önskar dej som alltid Lycka till. Och jag vet att du fixar det :)
    kramen från Gnuttisen

    SvaraRadera
  3. Visst är det skönt när man väl har fattat ett beslut....minns själv när jag "accepterade" sjukpension....det blev en befrielse!Så mkt av kraven försvinner...!Nu önskar jag dej "go´tur" på din fortsatta vandring,som jag tänker fortsätta att följa med på...även om det är lite av "uppbrottsstämning" på Spacet numera...Kram från din medvandrerska i Saabstan!

    SvaraRadera
  4. Ja kära du. Ett steg i taget. Detta var stort steg. Klart du kommer att sakna jobbet. Jag saknar det som attan å har vart hemma i 20 år nu. Det är väl det där att vara behövd som i alla fall jag saknat. Ja å så den sociala biten så klart. Men man lär sej ta nya vägar i livet som ger mycket också. Men så klart är det inte det liv man trodde man skulle få när man gick ut i arbetslivet och utbildade sej.
    Men detta kommer att bli jättebra så småningom hjärtat. Du har ju sått lite frö som ska ge dej mycket hoppas jag nu om ett tag.
    Detta "brevskrivande" ger mej också så himla mycket i livet. Mitt läsande hos andra och mitt eget skrivande. För att inte tala om som du säjer när man kommer in på sin blogg och ser att nån lämnat ett avtryck där. Litet eller stort spelar ingen roll. Bara det att dom visar att dom läst hos mej värmer i mitt hjärta.
    Bra Marita du är på vägen nu. Jag puttar på så gott jag kan i motluten det vet du.Det kommer att bli ett antal motlut men utsikten när du kommer över krönet kommer att vara bedårande :-)
    Tack för du finns vännen du betyder så mycket för så många.

    Kramar OM min underbara vän från ÖN
    TINA

    SvaraRadera
  5. Din blogg andas positiv energi min kära och när du kommit över krönet så väntar ett paradis på dig tror jag. Nu behöver du inte ha dåligt samvete utan kan bara vara....det är fint det. Kramen

    SvaraRadera
  6. Att livet inte är nån dans på rosor utan stundtals mer som en stepp i en nässelhög vet vi alla men är det någon jag tror kommer att greja det så är det du....så dé så :-)Beslut är nästan alltid svåra att ta eftersom man inte vet hur allt ska bli. Men vet du....för det mesta BLIR det faktiskt bra och du har tonvis med kreativitet och framför allt,kunskap.Det kommer du långt med "tjejen" Kramen är varmare än nånsin,kraaaam!

    SvaraRadera
  7. Oj, is!!??!! Här höll jag på att storkna när jag läste om en man som gått genom isen i Älvsbyn för några dagar sen!! Jag fattar inte ens att han HITTAT någon is (jag har då inte sett någon) och hur han kommit på tanken att gå UT på den!!
    Jag kan förstå känslan av att vara fri. Nu slipper du i alla fall ha dåligt samvete över ett jobb som du inte sköter. Jag tror att det kommer att bli bra det här!
    Jag håller helt med om hur du känner inför kommentarer på blogginläggen. jag har själv varit en flitig brevskrivare. Fördelen här är att man får snabbare svar!
    Må så gott! KRAM!!

    SvaraRadera
  8. Hallå din sköna böna
    Du skall se att allt kommer att bli kanon
    Vad var det jag sa till dig idag om att skriva en bok
    Jag är inte ensam om att tycka detta ser jag nu.
    Du är så bra på att få ihop det.
    Allt du skriver kan man se framför sig
    Bilderna är ljuvliga
    Ja hela du är ljuvlig.
    Lycka till framöver
    Jag har mina tankar hos dig.
    Kramizzzz på dig
    Det var skönt att höra din ljuva stämma idag
    Hej svejs!!!!!!

    SvaraRadera
  9. GOD morgon.Det finns ingen, som kan skriva om det jobbiga/svåra Så vackert som du.Kram

    SvaraRadera
  10. Kikar in med famnen full av pepp och puffar upp för backen :) Du kommer säkert att finna rätt snart att du gjort ett bra o rätt val !
    Plus att du har många fina vänner som är med o puffar ser jag.
    Kram på dig !!

    SvaraRadera
  11. Här sitter jag uppkrupen i soffan och läser alla era bloggar så ingående att jag visst aldrig får tummen ur att skriva något eget nytt inlägg.. ; ) Även jag har haft mängder med brevvänner förut (som tonåring fick jag frimärkspeng av min pappa för att ha råd med alla.. ; ) och jag skattar fortfarande riktiga handskivna brev högt!! Fast visst är det alldeles fantastisk hur man kan finns vänner genom cyverspace genom att skriva rätt ur hjärtat...härligt är ordet! Och du är som alltid KLOK! Och jag är lika övertygad som övriga av dina goda vänner om att du kommer att fixa detta galant i slutändan! Nu har du tagit ett bamsestort kliv min vän och jag saluterar dej för detta! Friherrinnan...: ) Heja dej... <3

    SvaraRadera
  12. Hej vännen. Har ju följt dig och förstått att det varit ett svårt val som du stått inför. Men när det hela nu kommit till ett avslut och du får distans till situationen tror och hoppas jag att du kommer att må bättre. Det är nog inte så dumt att vara "friherrinna".
    Ha det gott!
    Fantastiskt fina bilder som vanligt.
    Kram från SA - "friherre" sedan ett halvår tillbaka.

    SvaraRadera