Ande, kropp och själ.
Kropp, förnuft och känsla.
Hur man än bestämmer sig för att beskriva det, som är delarna, som är en människa, så har jag lite svårt att få ihop enigheten. Vi är inte riktigt sams, om jag säger så. Jag är en vandrande tre-o-enighet! Själen vill ha sitt och kroppen vill ha sitt och anden medlar dem emellan!
Ute strålar solen och inne i mig sjunger det “gå ut min själ och gläd dig vid….”, Kroppen säger “Stopp och belägg – inte mer trädgårdsarbete på länge” och Anden / Förnuftet säger “Gå ut och jobba en liten stund!”
Jag lovar mig själv att ta en timma i trädgården, inte mer för jag vet att kroppen kommer att sätt sig på tvären om det blir för mycket. Väl ute, med handskarna på och skottkärran framme, är det svårt att inte lyssna mer på själen som fröjdar sig vid fågelsång och solsken. Det är ljuvligt att lyfta bort gamla löv. Växterna ligger i startgroparna, ivriga att uppleva vårens startskott. Själen får sitt lystmäte men vill ha mer. Med sekatören i högsta hugg ligger jag på alla fyra i rabatterna och klipper ner gammalt och dött. Överallt spirar grönskan, det är vindstilla och solen värmer vänligt.
En timma går fort. En timma till går lika fort. Kroppen värker men det är härligt att vara ute. Till sist segrar förnuftet och jag pallrar mig in för att äta lite lunch. Kroppen mutas med god mat, men är ändå tjurig och tvär.
Solen strålar genom fönstren och själen säger att den skulle vara mera nöjd om fönstren vore rena och blanka. Kroppen protesterar högljutt! Varken nacke, axlar eller rygg är inställda på mer arbete idag! Förnuftet segrar. Jag lägger mig på spikmattan, lyssnar på lite jazz, blundar och drömmer om mera vårvärme och sköna dagar med fika i trädgården. Jag är fortfarande inte helt sams med mig själv, men själen har fått en dos vårkänsla, kroppen har blivit omhändertagen och rent förnuftsmässigt så har jag nog haft en rätt bra dag.
Allt gott till er!
KraM.