Tankar och infall.


lördag 17 september 2011

Vinke vink.

Vitt-och-vatten

Sorg tar tid och sorg tar kraft. Hela sommaren lång har jag gått och värkt på nästa blogginlägg, men inte kommit till skott. Sommaren har i stort varit vänlig och vi har haft det bra på många sätt. Lite små turnéer har vi gjort och många goa dagar har vi haft.

Nu har hösten slagit klorna i Svea Rike, utan möjligheter för oss att påverka tidens gång. Hösten är min årstid och den tid på året då jag trivs allra bäst. I år dräller det av svamp i skogarna och jag hämtar kraft och mod ute i spenaten. Korgen fyller jag snabbt med kantareller och trumpetsvamp men det är egentligen bara bonus. Luften, doften och lugnet mellan de höga träden är vad jag är ute efter. För mig finns det inte bättre ställe att fylla på batterierna och få ro i sinnet. Höstpromenader i storstövlar och tjock tröja är en sann lisa för själen.   

  Vitt-1  

Min vardag har förändrats en del nu efter sommaren. Jag är tillbaka i skolans värld och nosar på hur det är att jobba. Jag arbetstränar på 25% och det låter väl som en fis i världsrymden ungefär, men jag kan tala om att det är en stor skillnad på att vara helt sjukskriven och att arbeta dessa ynkliga procent.

 

 

 

Första veckan fanns det inga elever alls på skolan utan dagarna gick åt till planering och möten, möten, möten……..      

Tröttande som tusan!

När eleverna väl anlände till sina klassrum började det kännas lite bättre. I veckan som gick hade jag mina första egna lektioner och jag måste erkänna att det var en ren fröjd att åter vara på den pedagogiska banan.

Jag älskar verkligen den delen av jobbet.

Vitt-3

Synd då att så mycket av arbetstiden går åt till så mycket annat än att undervisa och hjälpa elever att söka ny kunskap. Jag fixar bara inte att sitta på långa och oftast tröttsamma konferenser, jag fixar inte heller stora samlingar i aulor eller matsalar men jag gillar klassrumssituationen och jag ÄR en bra pedagog! Det kanske låter övermaga och kaxigt, men jag tar risken och sticker ut hakan. Får jag en snyting för det så må det vara hänt!

Vitt-2

Jag är inte dummare än att jag inser att jag inte är så attraktiv på arbetsmarknaden. Det är begripligt att andra friska, starka och raska lärare ligger betydligt bättre till när det kommer till anställning och lönefrågor. Jag får väl visa mina framfötter och göra mig oumbärlig på estetlinjernas lektioner. Det är där jag trivs gott och det är där som jag känner att jag fortfarande kan ha något att komma med.

Eftersom jag har passerat 55-årsdagen så finns det en del hjälp att få, förutom det där med arbetslivsrehabilitering. 55+jobb! Jag har räknat ut att om jag trivs riktigt bra där jag nu är så kan jag kanske utverka så mycket arbetsgivarstöd från arbetsförmedlingen att jag inte kostar så mycket att ha kvar. Man kan få mig billigt så att säga! Jag vet ännu inte om jag klarar av det här, men jag känner att det är roligt att vara tillbaka. När jag kommer hem efter mina 3,5 – 4 timmar på jobbet är jag alldeles mör i skallen.

i-svampskogen

 

Det är då skogen är så oerhört lockande. Några timmar i tystnaden känns nödvändigt och livsavgörande. Hemma blir det inte mycket gjort, men arbetet där springer inte ifrån oss.

Nu är det slut i rutan för den här gången. Det känns skönt att ha brutit tystnaden som rått här på bloggen alltför länge. Jag hoppas att det finns någon därute som kommer ihåg att jag finns här och om sanningen ska fram så har jag saknat bloggeriet! Ta gott hand om er!

KraM.  

14 kommentarer:

  1. Välkommen tillbaka i bloggvärlden! Var attan så säker på att du är inte bortglömd!!!
    Förstår av din blogg att tuffa tider rått och råder men tycker mig skönja ljusglimtar, som jag hoppas ska förvandlas till strålkastare. Det är du i sanning värd!
    Önskar dig all lycka framöver och ser med spänning fram emot ditt nästa inlägg.
    Kram/SA

    SvaraRadera
  2. Hej. Kul att du är tillbaka här.Ibland tar livet en annan vändning än vad man har tänkt sej.Då måste man ta en paus och läka själen. Vilket kan ta en evinnerlig tid.Man behöver mycket "plåster" Men rätt som det är så har det läkt.Då gäller det att vårda om "såret" så det inte går upp igen.
    Tror nog att du fixar det här,du är säkert en bra lärare som kan förmedla dina kunskaper till eleverna.Håller alla tummar att det blir en spännande tillvaro framöver. Kramar i massor. LISA

    SvaraRadera
  3. Åh vad roligt att se ett blogginlägg från dig och kan du tänka jag minns dig min kära :D...Det låter fantastiskt positivt med ditt jobb. Att du är mör är ju inte konstigt, du har ju varit borta ett tag icke att förglömma. Jag håller tummar och tår att det ska gå vägen för dig. Du har varit saknad här men de flesta av oss vet anledningen, så det är inget konstigt med det. Och du skriver när du känner för det...punkt slut. Ta väl hand om dig och ränn i skogen så mycket du bara kan. Många kramar från mig!

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Ja kära du… du finns hela tiden i tankarna så bortglömd kommer du aldrig att bli:)
    Jag älskar att du skriver att du ÄR en bra pedagog. Exakt så ska man tänka. Det är så lätt att förringa en själv och det är inte alls nyttigt för självkänslan.

    Du är bra … du är bra på så mkt och jag kan inte tänka mig en bättre lärare än du faktiskt.

    Naturens läkande kraft… ja behovet av den delar jag med dig.

    Allt blir så enkelt då man strövar omkring och njuter av doften från träden och mossa… tystnaden … och samtidigt ljudet av fåglarna.

    En stubbe i skogen att sitta och filosofera på ger bra läkning för själen.

    Säger som Babbi… skriv när du känner för det …inga krav endast välbehag.
    Varm kram min vän <3<3<3

    SvaraRadera
  6. här är en till som blev glad över ditt blogginlägg igen :) Önskar dej verkligen ALL LYCKA Mitagumman :) med jobb o allt som ligger framför dej och självklart önskar jag den en godhälsa och jag vet den kommer..
    kram

    SvaraRadera
  7. Hej mitt hjärta. Klart du varit saknad på bloggen OCKSÅ. Önskar så att detta med skolan ska bli så bra för dej. Hittills ser verkar det ju bra i alla fall. Detta är ju som sagt nått du är himla bra på så nu gäller det att du gör dej oumbärlig å det blir nog inte svårt tror jag. Visst ska du säja att DU ÄR BRA. Man ska tro på sej själv å dag måste man kunna sälja sej ju.
    Ta bloggen när du känner för det och om du känner för det <3
    Skickar dej all kraft jag kan avvara och hoppas att du ska orka gå den här vägen nu.
    Kramar OM och tror vi hörs snart igen gör TINA

    SvaraRadera
  8. Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är att "se" dig här igen och läsa om hur du har och har haft det. Att säga att du är BRA är INTE kaxigt eller övermaga....nix!Snälla,be aldrig om ursäkt för det!Du vet ju redan min inställning till att strosa runt och bara vara och hösten är fantastisk i sin färgprakt och stillhet.
    Jag önskar dig massor....ro,glädje,kontemplation men framför allt att du fortsätter att må gott i din "nygamla" miljö! Kramar om,ha det bäst :-)

    SvaraRadera
  9. Säjer som han där tjommen vid nobelprisutnämningarna :"ÄNTLIGEN"!!!! Har varit inne o hälsat på flera gånger....så du har verkligen varit saknad här...där jag tycker du är suverän i både bild o skrift!!!!Förstår att du haft en tuff tid o då är inte det första man tänker på att skriva en blogg....även om huvudet är FULLT av tankar som vill ut....Skall bli spännande att följa "frökens" vidare äventyr!Du är där du hör hemma ju!Önskar dej allt gott!!!Kram!

    SvaraRadera
  10. Det där med hösten och skogen har vi gemensamt hör jag :) Roligt att höra av dig igen och att du trallar på i vardagen. Klart att du ska säga att du är bra när du ÄR det!
    Kram till dig!

    SvaraRadera
  11. Försöker en tredje gång och hoppas att den går fram...Värsta är ju att jag har så dåligt kom-ihåg...Roligt att du skriver igen och väldigt roligt att du är tillbaka i jobb...Gå försiktigt fram, från 25 till 50 är ett jättekliv när man varit ifrån ett tag...Önskar dig verkligen lycka till med allt! Kram♥♥♥

    SvaraRadera
  12. Ville bara hojta till att jag ser fraaaam emot en fika ihop i nästa vecka min vän! : ) Du har helt rätt i att vi säkerligen har en del gemensamt att vända och vrida på, igen! Stora KRAMEN från mig som oxå blir GLAD av att se dina rader här igen <3

    SvaraRadera
  13. Hej. Här har du en till smålänning :). Hittade hit via en annan blogg och lämnar ett avtryck när jag ändå är här. Jag brukar alltid känna mig deppig på hösten men i år känner till och med jag mg lite harmonisk :)
    Ha det bäst!

    SvaraRadera
  14. Hej och välkommen tillbaka !
    vad skönt att höra att du känner dig possitiv och bekväm i klassrummet ! Det är sådant som ger livskvalite. Att få må lite gott i vardagen.
    Förstår att det är tröttande under möten som blir långdragna. Inte konstigt efter lång frånvaro. Du ska se att du snart är inne i systemet och jag önskar dig lycka
    kram från Kristina

    SvaraRadera