Funderar allvarligt på när det gick överstyr på riktigt.
Jag menar, om det finns ett datum för när jag blev tokig.
Just nu letar jag efter mina akvarellfärger. Jag har väl lagt dem på något säkert gömställe. De är fullständigt väck. Försökte komma fram till alla lådor och skåp i mitt syrum och inser att det har gått för långt för länge sedan.
Det rummet är så fullt av allt möjligt så jag skulle kunna bjuda in alla jag känner på ett par års ständigt pysslande! Vi skulle kunna fylla en fyndshop med diverse alster och ha öppet i flera månader. Även om det var köpande kunder från morgon till kväll!
Håhå jaja!
När jag plötsligt ser att jag dessutom har ett helt förråd av tomkartonger som jag har sparat ifall jag behöver något att förvara något annat i, då fick jag insikt i sjukdomsbilden. Stora lådor, små lådor, skokartonger, vackra lådor och fula pappkartonger. Alla sorter med ett gemensamt de är alla lika tomma!
Tro inte att boten kommer lika snabbt som insikten, NIX!
Jag borde förstås fylla de tomma kartongerna med grejer och sedan skicka av alltihop på tippen, men icke att jag kan få min kropp till detta!
Saker och ting kan komma väl till pass när man minst anar det.
Det händer väl alla att de plötsligt drabbas av insikten att de skulle vilja göra sig en liten torrfiltad tomte, sy om sin gamla mockajacka till en rejäl shoppingbag eller tillverka smycken på löpande band. Då är det bra att ha grejer på lut!
Tänk om lusten skulle falla på när det inte går att få tag i nytt materiel och man inte KAN vänta. Mitt syrum är fullt av härliga ting och det är tryggt att veta!
Nu när jag håller på som bäst med att vara bild-och-formfröken får jag ständigt nya idéer om vad jag ska göra när jag kommer hem från jobbet. Tyvärr räcker energin bara till planer, men när jag får lite energi över så slipper jag i varje fall att gå och handla! Sanningen är väl tyvärr den att när jag väl har fått fram det jag ska använda, så har jag redan gjort av med nästa veckas energi också.
Man blir nämligen matt av att leta! Ännu mattare riskerar man av att få sig en käftsmäll vad det gäller självinsikt. Men förresten; Jag kan leva med att vara lite tokig. Jag har vetat rätt länge att en eller annan skruv är lös och jag tycker att jag är OK ändå.
Om jag inte visste att jag har roliga projekt att sysselsätta mig med framöver då tror jag att jag skulle bli knäpp och det vore ju tråkigt!
Nu ska jag fortsätta att leta efter mitt färgskrin för jag har faktiskt köpt nya akvarellpapper. Jag kan nämligen inte komma ihåg var jag förvarar dem jag redan hade!
KraM
