Tankar och infall.


torsdag 15 december 2011

Dags att sammanfatta, kanske.

Att sammanfatta mitt bloggår lär inte bli så svårt. Jag tittar i månaderna och konstaterar att det har varit oerhört tunnsått med inlägg.

Den som följt mig under åren vet att det är ovanligt glest mellan inläggen och den som trots detta följt med vet varför jag alldeles kom av mig i juni, juli och augusti.

Straw-i-motljus - Kopia

Nu är det mitt i december. Jag trodde nog att jag skulle hitta kraft och inspiration framåt hösten, men ack vad jag bedrog mig.

Livet tassar på och jag slåss med mina väderkvarnar likt en Don Quijote på villovägar.

Jag arbetsprövar och min framtid ter sig oviss. Tänk att bo i ett land där regeringen bestämt hur länge en medborgare kan vara sjuk. Jag upphör aldrig att förvånas över detta.

För länge sedan bestämde jag mig för att aldrig mer vara lärare. Jag brände gamla papper, jag tömde pärmar och mappar och det kändes skönt att  jag efter ett långt sorgearbete verkligen hade bestämt mig. Jag skulle lämna skolans värld och jag skulle göra det med besked. Något helt annat låg framför mig, frågan var bara vad.

Nu är jag ändå tillbaka i det pedagogiska värvet och det går skapligt. Jag hade faktiskt glömt (läs: förträngt!) hur roligt det är att jobba som lärare. Det tar av den lilla energi jag har och jag frågar mig om det ger mer än det tar. Svaret måste bli att jag faktiskt inte vet. På plussidan finns en del och på minussidan ungefär samma saker.

Skimrande-droppe - Kopia

Allting kostar och i någon ände måste man betala.

Att komma iväg hemifrån kan ses som positivt, men det är en kraftsamling varje dag. Att ha arbetskamrater och ett socialt sammanhang kan verka lockande men är tröttande för min arma hjärna.

Den lilla kraft jag hade för skapande verksamhet och som gav min vardag guldkant satsar jag nu på att hjälpa estetelever framåt på deras väg. Det är roligt, de är talangfulla och växer i sitt skapande. Det känns meningsfullt men på min fritid vilar jag för att samla kraft inför nästa arbetsdag.

 Skimrande-blow-up - Kopia

Allting kostar och i någon ände måste man betala.

Frågan är vad som räknas som positivt och vad som är tärande. För någon skulle svaret vara enkelt men för mig är allt detta dubbelbottnat och jag vet inte om det är bra eller dåligt det jag har gett mig in i. Livet vill mig väl, brukar jag hävda, så jag får lita på att det kommer att bli bra på slutet.

 glas-star - Kopia

När jag själv var ung gick jag på folkhögskola och det är den bästa skolform jag kan tänka mig. När jag gick lärarhögskolan och utbildade mig till mellanstadielärare tänkte jag att när jag blir stor, gammal och livserfaren ska jag jobba på en folkhögskola. Folkbildningstanken är fin och känslan av ett holistiskt förhållningssätt tilltalar mig, men jag tror att man behöver ha rätt mycket i ryggsäcken för att passa som lärare där.

Kanske har jag blivit stor nog, gammal nog och livserfaren så det räcker. Vägen har varit krokig men det kan ha varit rätt väg.

Än vet jag inte om jag blir kvar efter sista januari då mitt rehabiliteringsår är till ända, eller om det blir något annat då. Jag är ganska trött på myndigheter, blanketter och formulär så det vore skönt med en slutgiltig upplösning. Alternativet är en ny sjukskrivnningsrunda med nya prövningar, så Gud hjälpe mig!

Min kära farbror doktor får ju ha ett ord med i laget kan jag tycka, men det finns ju försäkringsläkare som kan ha andra åsikter. Allt detta jobbar jag med att hålla ifrån mig, men det är inte alldeles enkelt!

Nu ska jag be att få tacka för mig, för denna gången. Jag lovar inte att bli mer frekvent på bloggen men det är min ambition!singing-angels

Var rädda om er och varandra!

Jag önskar er en riktigt fröjdefull jul och ett alldeles underbart 2012.

Det bör bli det bästa året hittills!

KraM

10 kommentarer:

  1. Hej! Har läst och kollat dina fina bilder både en, två och tre gånger...
    Har ju följt dig länge och vet att livet ingalunda är en dans på rosor. Önskar dig stora förändringar till det bättre och hoppas att du får ett ett behagligt och harmoniskt 2012!
    Kram/SA

    SvaraRadera
  2. Det är påfrestande att inte veta vad framtiden bär med sig..och att vara toppstyrd som sjuk. För det är man...hänsyn, vad är det. Men jag hoppas ändå att det ordnar sig för dig, hoppas och tror...Bloggandet...det är bra att du har en ambition men det är inte det viktigaste i livet...inte just nu. Ta det som det kommer. Önskar dig också en God Jul men fram för allt ett Gott Nytt År 2012. Vi hörs vidare..om inte här så på G+. Kram damen...

    SvaraRadera
  3. Tänk så annorlunda det har blivit i samhällat. Jag känner så väl igen det där med att man måste vila för att orka med arbetet nästa dag. All ledig tid går åt till att samla kraft inför nästa arbetsdag.
    Suck…. det blir ju inget över till det ”vanliga” livet. När jag slutade arbeta sa fsk till mig att jag måste även ha ork att leva det ”vanliga" livet och att jag måste inse att det var lika viktigt som att arbeta!!!!

    Regeringen har ställt allt upp och ned. Nu ska människor arbeta oavsett om de är sjuka eller inte. Det finns ingen respekt , förståelse och människovärde helt enkelt. De klampar fram och tar allt detta ifrån de som är sjuka.
    Försäkringsläkarna är som krokodiler i ett grumligt vatten som dyker upp och biter huvudet av den som inte hinner undan.
    Tiden är ur led …. ett svårt dilemma att orka med arbetsdagen då den tar all ens kraft hela tiden.

    Jag sjukskriver dig och ger dig sen pension. Var tid har sitt och jag tycker nog att du har fått kämpa mer än tillräckligt.
    Om mina ord vore en lag skulle samhället bli lite mera fäljsamt… tror jag.

    God jul käre vän… LAVJO

    SvaraRadera
  4. Jag har ju haft förmånen att följa bitar av din "resa" och jag har bara en sak att säga:Du är en f-a-n-t-a-s-t-i-s-k klok och synnerligen stark kvinna! Kramar om och önskar att allt du behöver kommer din väg!
    Redtoppskan

    SvaraRadera
  5. Ja vad säjer man. Jag har ju hela tiden följt dej utanför bloggen också. Undrat många gånger hur du har orkat alla turer som varit.Men vet ju också att livet är ett kämpande. När jag gick hem från mitt jobb så sa min läkare att det finns nått som heter livskvalite. Det ska alla kunna ha om än vissa har mer och andra har mindre sa han. I dagens samhälle verkar det som om sjuka i alla fall inte ska ha det.
    Även om du nu är på rätt plats i livet på din Folkhögskola för det tror jag att du är. Men finns inte kraften så funkar ju inte det heller Marita. Förhoppningsvis ska du ha MÅNGA år kvar i livet och dom BORDE innehålla livskvalite helt klart.
    Får jag min vilja igenom så ska du i 2012 få livskvalite och ett gott liv.
    God JUL och GOTT NYTT ÅR min underbart trogna och goa vän.

    SvaraRadera
  6. Ambition är bra, men utan ork och inspiration så kommmer man inte långt. Och det var några kloka kvinnor som sa till mig en gång att inte låta bloggandet bli ett måste... Att kämpa mot stelbenta myndigheter och styvnackade oböjliga byråkrater som ska följa lagar och förordningar till punkt och pricka, utan hänsyn till individen, människan... Det är i sig ett heltidsarbete, så inför 2012 önskar jag dig mängder med positiv energi. Jag önskar dig magiskt underbara fotosejourer. Jag önskar dig tid att sitta under korkeken för att sitta och insupa kraft. Helt enkelt så önskar jag dig ett Bra År! Kram du kloka ö-dam! <3

    SvaraRadera
  7. Ibland kan jag tänka att det är jobbigare att vara sjuk än frisk... Det är ju så ofantligt mycket pappersarbete med att vara sjuk!
    Jag och säkert många med mig är glad för de inlägg du skriver oavsett hur sällan de dyker upp.
    Kram och god fortsättning!

    SvaraRadera
  8. Du har fått en blog award av mig:)

    SvaraRadera
  9. Hej finaste Marita,

    gör ett sällsynt besök och förundras som vanligt av dina helt magiska bilder! Själv har jag knappt rört kameran på snart ett år, bortsett från under resan då.

    Det är skandal att det ska vara så svårt att få samhället att ta ansvar för de som av en eller annan anledning behöver stöd (strider fortfarande med F- kassan för dotterns räkning...)! Tror att du med din kreativitet, livserfarenhet och person är alldeles perfekt på folkhögskolan. Men det ska baske mig inte dränera dig på all energi och vara det enda du orkar, livet måste få vara nåt mer än det!

    Nu har ju sista januari passerat så någon slags förändring har nog skett, håller tummarna för att det blir det bästa för dig.

    Kramar i massor!
    Jaana

    SvaraRadera
  10. Hej Marita! Vet inte om du kollar in på bloggen.... men här kommer en hälsning och en önskan om en gla och go påsk!
    /SA

    SvaraRadera